Edwin Hubble och Hubble-teleskopet

Hubble-teleskopet är nog det viktigaste och största instrument för studerande rymdforskare. Teleskopet är en jättelik kikare som man kan titta på stjärnor och galaxer med. Man lät tillverka ett sådant för att man skulle kunna se mycket längre än med ett vanligt markteleskop.

Namnet Hubble har man tagit efter den stora astronomen Edwin Powell Hubble som levde mellan 1889-1953. Edwin konstruerade ett teleskop som skulle användas uppe i rymden redan på hans tid men det fanns inte teknologi till att bygga ett.

Edwin var bl.a. den förste som upptäckte att universum expanderar. 1929 upptäckte han också den s.k. Hubble-konstanten. Med denna beräkning kan man idag ta reda på hur snabbt galaxerna rör sig bort från oss beroende på deras avstånd. Hubble-konstanten kan ställas upp som ett matematiskt uttryck: Ho = v/d, där v är galaxens radiella yttre hastighet (galaxens rörelse bort från oss), d är galaxens avstånd till jordytan och Ho är det nuvarande värdet på Hubble- konstanten.

Den 24 april 1990 lyfte rymdfärjan Discovery upp Hubble-teleskopet till en höjd på 613 km från jordytan. Discovery startade från Kennedy Space Center vid Floridas östkust där Cape Canaveral ligger.

När man hade fått upp teleskopet och tagit en del bilder på olika ställen i universum var det något som var fel. Man kunde inte säga vad felet var först men efter mycket debatter, diskussioner och noggranna observationer av fotografierna som forskarna tagit med teleskopet kom man fram till att teleskopet var närsynt.

Felet lokaliserades till huvudspegeln, den var för platt vid kanten. Trots att det bara rörde sig om ett väldigt litet fel, ca 1/50 av tjockleken av ett mänskligt hårstrå, så gjorde det att teleskopet inte fokuserade som det var tänkt. Att detta minimala fel gjorde så mycket skada beror på de oerhört stora avstånd som det rör sig om när man studerar stjärnor och galaxer. Varför spegeln var felslipad beror på att laserinstrumentet som mätte spegelns konkava vinkel hade rubbats av en liten färgflaga som lossnat från instrumentets ställning.

Spegeln hade legat i slipning i många år innan man var riktigt nöjd, så det var besvikelse och mycket hårslitande när man insåg att detta var ett allvarligt fel. För 1,5 miljarder dollar får det gärna fungera!

Eftersom teleskopet var (och fortfarande är) det dyraste instrument som någonsin tillverkats för rymdforskning, fick NASA mycket kritik för detta misstag. Genast efter att man har tagit reda på vad felet var började man leta efter en lösning. Det fanns många lösningar, både bra och dåliga, men en av dem var den mest logiska. Teleskopet skulle få glasögon.

Man började med att bygga en miniatyr av spegeln, komplett med det närsynta felet och sedan byggde man ett glasöga till den så att den såg normalt igen. Från början hade NASA tänkt ta ner teleskopet varje gång det skulle repareras, men de insåg tillslut att det skulle bli för dyrt. Istället byggdes det för att repareras uppe i rymden. Det fick luckor och hela 76 handtag som astronauterna kan använda sig av.

Räddaren i nöden blev rymdfärjan Endeavour som morgonen den 2 december 1993 medförde sju astronauter upp till teleskopet för att sätta dit glasögat. Medan de var där uppe passade man på att reparera andra fel som hade uppstått. Planetkameran ersattes med en ny version. Ett av de ursprungliga instrumenten fick ersättas med ett paket korrigeringslinser. Dessutom reparerade man också lite andra småfel.

Reparationerna tog elva dygn att utföra och allt direktsändes i TV. När de väl var klara med arbetet tyckte alla att det var en succé. Bilderna som nu togs var av mycket hög kvalitet och med det nya teleskopet slipper man jordatmosfäriska störningar som t.ex. moln, stoftpartiklar och turbulens. Man kan även studera ultraviolett strålning från olika objekt i rymden. I vanliga fall stoppar i stort sätt atmosfären all UV-strålningen att nå ner till teleskopen på jordytan.

tillbaka